Julgranen inte så typiskt svensk
Trots att julgranen anses vara bland det mest svenska i våra hem, är julen som tradition trots allt en förhållandevis ny företeelse, importerad från Tyskland och Schweiz. Under 1500- och 1600-talet spred tyskarna sin sed först till Frankrike, och snart förekom julgranen inomhus vid jul i begränsad omfattning också i Belgien och Holland. Det var först någon gång på 1800-talet, när spridningen hade nått den vanliga bondfamiljen, som julgranen tog plats i välbärgade svenska hem.
Julgranens föregångare
Danskarna använder ännu ordet ”juletrae”, avseende julgran, och norrmännen säger ”juletre”, vilket också stämmer överens med benämning ”julträd”, ett yttryck som först också användes i Sverige. Många illustrationer visar att julträdet i Sverige var en föregångare till julgranen. I flera hem kastade man ut julträdet när man började med julgran, men man kan också ha haft både julträd och julgran jämsides. ”Julapeln”, ”turren” eller ”
äpplastaken”, var också föregångare i olika varianter till julgranen. I sin enklaste form bestod träd av en avskalad grantopp, eller en vildapel, på vars grenar man fäste äpplen. Vanligen borrade man in ett bestämt antal äpplen på pinnar. Till skillnad från
julträdet saknade julapeln ljus, men stammen och foten kunde vara klädd med papper. I våra moderna hem förekommer dock ”äpplastaken” såsom nästan original företeelse; en ljusstake runt vilken äpplen sitter fastsatta på utstickande pinnar.
Tron och religiösa riter
Tidigare hade man rest ”Julstänger”, vilket var två korslagda träd som hade kvistats av så att bara toppruskorna fanns kvar. Dessa ställdes upp utanför huset för att hålla ondska och sjukdomar borta, men på landet placerade man denna installation mitt i gödselhögen bakom ladugården. På den tiden var tron stor på övernaturliga ting, såsom väsen, tomtar och troll. Barrväxter ansågs ha speciellt stor inverkan på övernaturliga väsen. På så vis trodde man sig därför kunna skydda gårdens intet ont anande grisar och kor, som annars kunde hamna i klorna på onda makter.
Granhängen
Julgranen har prytts på litet olika sätt genom tiderna. Hänget i granen skiftade, beroende på om julgranen stod i ett borgligt hem eller i ett hem där alla som kunde, var tvungna till arbete för att brödfödan skulle kunna stå på bordet. Undantaget de levande ljusen, som för all del inte var givna, kunde det handla om flätade korghjärtan, kakor, polkagrisar, nötter, äpplen, marsipanfigurer, halmänglar eller smällkarameller. I de fattigaste statarhemmen fick man dock nöja sig att klä sin julgran med små vaddtussar som skulle föreställa snö. Många som är födda på 1950– talet eller tidigare, har upplevt att man placerade tre svenska Flaggor som topp i stället för Spira eller stjärna, en förekomst som hör folkhemmet till.
Inför julaftons morgon
När julgranen var färdigklädd så lades alla julklappar intill julgransfoten eller under Julbocken som var gjord av halm. Kanske placerade man ut några större prydnadstomtar på samma gång. Tomtarna var till för att vakta barnens paket under julgranen. Vanligtvis förespråkar traditionen att julgranen skall tändas vid midnatt före julaftonen. På samma gång hänger man upp Julstrumpan vid öppna spisen eller sänggaveln.
Stor gran ute
Någon gång mellan första och andra världskriget, vändes ett nytt blad i den svenska julgranshistorien. För första gången tog större exemplar av julgranar plats på offentliga platser såsom på viktiga gator och torg. På 1950- talet utvidgades denna företeelse till att också omfatta Stor gran i privata trädgårdar. Detta var självklart ingen tillfällighet utan låg helt i linje med folkhemmets utveckling och omfattning, en tid då vanligt folk hade råd att skaffa sig eget hus med täppa!
Lekarna, traditionen och vår tid
Julgranen och klapparna har länge stått i centrum för den svenska julen och det är lätt för oss som lever idag att tro att så har varit sedan urminnes tid. Fortfarande dansar man och leker runt julgranen, trots att just lekarna och dansen kanske har avtagit till förmån för TV och annat som förändrar traditionens ansikte. Första gången ett Adventsljus gick att se i ett träd inomhus i Sverige, var dock i En, och fortfarande är det Enebusken som företräder julen i vissa svenska hem. Och är det inte så, så kan det lika väl vara Tallris eller en Tall….. men för de allra flesta är det numera ändock en Gran det handlar om.
Referenser och utvalda lästips:
- Våra folkfester, Julius Ejdestam
- Tidskriften Hemslöjden: Nr 6/1991, Karin Nilsson
- Äppelträdets resa till USA, Mark Esping.
- Blekingeboken 1991, Silpingeträdet och andra julträd, En studie i tradition och revitalisering, Nils-Arvid Bringéus.
Visste du att? Julgranen som förr ställdes utanför dörren var till för att hålla ondska och sjukdomar från gården.
« Tillbaka